Överflöd. Fem en fredag v.19 och Skyltsöndag/Abundance in Sunday’s sign

Detta blir dagen när jag försöker mig på en kombo av två utmärkta teman nämligen Elisas frågetemat Fem en fredag som cirklar runt begreppet överflöd och BPs skyltsöndag.

1.Vad har du för mycket av hemma? Dammråttor! men förlitar mig fullständigt på min favoritprofessor i klinisk bakteriologi, Agnes Wold. ”Städning är helt meningslöst”.

2. Vad skulle gärna få fyllas på automatiskt i din kyl? Frisk fräsch rucola. Detta måste på morgonmackan, tillsammans med prosciutto crudo och tomat, blir snabbt ankommen i kylen. Men just idag finns det hopp. Späd rucola spirar på balkongen. Pinfärsk, dvs helt nyfångad fisk skulle också kunna få dyka upp var och varannan dag.

3. Vad är det mest onödiga i världen? Elakhet.

4. Vad är något du alltid har att ge till andra? Kaffe och te finns alltid hemma och oftast tar jag mig tid för andra.

5. Vad kan du göra hur många gånger som helst utan att tröttna? Resa till historiska kulturmetropoler. Och ja, där finns ju ofta ett överflöd av skyltar så jag med nöd och näppe kan knyta ihop dagens kombination.

Sofia in Bulgaria is one of the oldest capitals in Europe. The city has an abundance of things to see and experience and of signs of course.

Missa/Miss – weekly photo challenge v.19

Missa är verbet i fotoutmaningen Veckans ord och minsann håller jag på att missa den. Veckan har innehållit så mycket omistligt, sol människor natur. Att sitta vid datorn har jag alldeles missat.

Fotot som får illustrera verbet är tyvärr lite kryptiskt och har dessutom några år på nacken, sex år närmare bestämt. Ellen är dryga året och vi är ute på tur för att mata de små hästarna med knäckebröd. Ellen kastar brödbitarna friskt men missar ofta (orolig farmor vill inte sätta henne för nära elstängslet). Här missar således pållarna utfodringen med någon centimeter och jag ger mig den på att ni också missar knäckebrödsbiten framför den bruna hästens nos. Om jag kunde skulle jag ha ringat in den, nu får ni istället missa den som en del av temat.

The small horses are fed with crispbread, you can´t miss it or I guess you can.

Gödsel vs ansvar i skyltsöndag/Manure vs responsibility in Sunday’s sign

Idag en skylt jag inte ens i drömmen kunde ana mig till innan pesten drabbade oss. Men här står den i Linköpings stadspark, Trädgårdsföreningen och signalerar – kanske – att vi går mot bättre tider?

This year we change manure for responsibility – keep your distance.

Jag vet inte om skyltens budskap är ett mysterium för er eller om offentliga parker hanteras på samma sätt i andra landsändar. Hur eller hur, här spreds hönsgödsel i gröngräset förra året för att hålla folk borta (för er som inte, som jag, haft egna värphönor kan jag berätta att den gödselsorten stinker å det vidrigaste). I år har man tänkt om och tänkt rätt, i år slipper vi stanken. Jag tackar kommunen för att jag slipper gå runt med klädnypa i näsan, den fungerar uselt ihop med munskyddet, och för hjälp med skyltningen i bästa BPs skyltsöndag.

Hänt i veckan. Fem en fredag v.18

Vad händer egentligen en helt vanlig vecka när inget har hänt. Vad har ändå hänt men kanske bara passerat förbi undrar Elisa i frågetemat Fem en fredag. En bra fråga en vecka när smittläget i Östergötland är kritiskt och länets alla innevånare uppmanas till personlig lockdown. Så jag håller mig till min lilla familjebubbla. Det här dryga året har lärt mig hur mycket familjen, mina allra närmaste betyder för just mig och min överlevnad. Utan dem är jag ingen. Det har också lärt mig hur grymt jag saknar tillfälliga spontana möten utanför bubblan. Men den här veckan är det familjen som gäller. Den här helgen är det nästa förskolebarns tur att sova över hos farmor. Vi har haft fredagslyx med sushi från stans bästa, poppat popcorn och myst.

1.Vad i veckan fick dig att längta efter något? Jag fick några jordgubbsplantor av svärdottern som gjort rockad mellan potatisland och jordgubbsdito medan lillkillen hade farmorhelg här. Ja det fick mig förstås att längta efter jordgubbsblommor och färska gubbar. Dock kom stora regnperioden när jag fördelat plantor i balkonglåda. Nu kan jag bara hoppas att plantorna är simkunniga.

2. Vad i veckan fick dig att sakna något? Jag ser nu att jag är löjligt väderberoende för samma regnperiod som hotade de späda plantorna fick oss att ställa in veckans boulesamvaro. Men som Robert skrev ”Regnet räddar våra samveten – för hur hade vi gjort om vädret varit bra med tanke på vädjan om lockdown?” Sen funderade vi på om vi kanske kan kalla oss en stor kärnfamilj?…nästa vecka.

3. Vad i veckan gav dig lyckokänslor? Jo jag är genuint lycklig nu när jag kan låta barnbarnen sova över igen efter ett långt år av avhållsamhet. Och jag blir inte mindre lycklig och glad över att se hur lyckliga och peppade de är över att tillbringa natten här hemma igen.

4. Vad i veckan fick dig att fundera? Att gå runt och vara sammanlänkad med en apparat som mäter mitt blodtryck var 20 minut i ett dygn fick mig fundersam. Jovisst, särskilt nattetid när apparaten pumpar upp trycket runt armen med samma obevekliga regelbundenhet som dagtid och jag lika regelbundet med samma obeveklighet vaknar igen och igen och igen.

5. Vad i veckan fick dig att vilja testa något nytt? Här hade jag ett riktigt bra svar när jag läste igenom frågorna till morgonkaffet innan jag åkte och hämtade Ellen. Det vet jag ju, men nu sent omsider skramlar det tomt i huvudet. Jag får falla tillbaka på den nya boken ”Fyrväktaren” som jag börjat läsa i veckan och som får mig att vilja testa flera böcker av den skotska författaren Jeanette Winterson. Bara en sån titel som ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” måste ju testas. Fyrväktaren läser vi i bokcirkeln. Ett meddelande från den på WhatsApp i veckan fick mig förresten att vilja testa något nytt ”Vad säger ni om att ses i Trädgårdsföreningen med en plunta?” Ja det blir nytt, det testar vi.

Fem svar en vecka präglad av regn.

Posta/Post – weekly photo challenge v.18

När jag tänker på verbet posta i fotoutmaningen Veckans ord tänker jag ”posta digitalt” och i främst i sociala medier. Väldigt sällan postar jag eller tar emot annan post. Brevinkastet på ytterdörren är en kuriositet som fångar små barnbarns intresse, vad kan man släppa ner här? Postfacket i trapphuset är vanligtvis tomt.

Jag postar inlägg och foton i bloggen. Ibland men inte så ofta som jag önskar (tiden, tiden, tiden) postar jag också kommentarer i andras bloggar.

Two tourists in Lisbon are going to post a selfie.

Jag postar också foton på Twitter och Instagram. På Twitter postar jag svartvita bilder som en test bara för det är roligt.

”Two spheres” the latest post on Twitter.

På Instagram postar jag främst gatufoton och en del andra nytagna bilder. Men Insta börjar bli alldeles för nedlusat av reklamposter och således ganska tradigt precis som storebror Facebook men där postar jag bara rent tillfälligtvis.

”Wood anemone, The days with Ellen” the latest post on Insta.

Kunskap. Fem en fredag v.17

Denna veckan handlar frågetemat Fem en fredag om kunskap. Jag kan inte riktigt motstå även om jag nog borde då jag har en liten nattgäst i min säng och har högläst om Dinosaurier och Skurken i Muminhuset tills vi båda somnade. Det här har alla chanser att bli ett riktigt bluddrigt fredagsinlägg men strunt samma.

1.Vad är något du håller på att lära dig? Spela boule. Bollspel och sport över huvud taget är helt nytt för mig och något jag aldrig skulle försökt mig på. Om det inte vore för att jag i mitt nya fria pensionärsliv bestämt att säga ja till oväntade uppslag och sånt jag inte behärskar. Alltså sa ja javisst när en ny kompis frågade om vi skulle testa boule och på den vägen är det. Till min stora förvåning är det dessutom hur kul som helst att tävla, jag lär mig och lyckas ibland. Men bäst är alla skratten i suveränt vänskapligt sällskap.

2. I vilket ämne vill du förkovra sig mer? Det vore inte dumt att bemästra kameratekniken. Jag vet vad jag vill se i en bild men vägen dit skulle jag vilja ha makt över.

3. Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli? Ja men jag är ganska nöjd med att vara arkeolog. Visserligen var jag från start inställd på att arbeta med ord. Sen fick min paniska rädsla för döden mig rent terapeutiskt nyfiken på arkeologi, att skrapa fram skelett och döskallar ur jorden, man borde bli förhärdad för mindre. Det kunde ha stannat därvid när yrkesvägledaren gjorde klart att arkeolog är inget yrke. Arkeologi fick jag läsa på egen risk. Jag gjorde så och det skrivna ordet har jag arbetat med men döskallar har det varit ogott om då min karriär har handlat om livet i medeltidsstaden och mer sällan om begravningsritual.

4. Hur får du din kunskap? Teoretiskt, läsa och plugga. Praktiskt, jobba och testa. Sinnligt, människors möten stöta och blöta.

5. Vad skulle du behöva bli bättre på? Laga mat. Min stora sorg här i livet är att jag inte är en siciliansk matmamma med kraftiga överarmar. Långkokar tomatsås tills den är packad med smak, rullar pastadegen ur egen maskin, för att inte tala om alla puttrande köttgrytor ur familjens receptskatt och fisksoppan… med suverän självklarhet, många till bords. Drömmer jag som är osäker i köket, som hatar att laga mat till andra och som hatar att misslyckas.

Att resa är ett av de bästa sätten att få kunskap alla kategorier.

Rulla/Roll – weekly photo challenge v.17

Denna omgång gäller verbet rulla i fotoutmaningen Veckans ord. Ja visst jag rullar igång. Från och med idag rullar bilen lagligt och lättvindigt på sommardäck igen. Det känns ju bra och ännu bättre sedan svärdottern just berättat att i natt är sista frostnatten inom överskådlig framtid. Yay! Dessutom hoppas jag för morgondagen att mina bouleklot ska rulla fram till lillen, minst lika lättvindigt. Det blir svårare men spelar roll, sällskapet är det bästa.

Min gata är en cykelfartsgata. När våren rullar in är här full rulle.

Vårsol i skyltsöndag/Spring sun in Sunday’s sign

Ops håller visst på att tappa greppet om min blogg. I takt med att våren vaknar blir jag allt mer ofokuserad och allt tröttare på begränsningar i pestens tid. Nu vill jag verkligen bara tillbaka till människors möten, spontana infall och slippa tänka på att hålla avstånd.

Men är det söndag så är det. Då krävs en skyltning i bästa BPs skyltsöndag. Idag vänder jag Linköpings domkyrka och bibliotek ryggen och går åt andra hållet, men fortfarande i mina nära kvarter, för att fånga skyltar i vårsolen. Här är det slut på den mysiga medeltidsstaden. Här berättar skyltarna istället historier från nyare bostadsområden och gamla industrikvarter.

Lingvallen en idrottsplats i grannskapet utforskar vi en solig barnbarnsdag.
Stadsmissionens Second Hand i sliten omgivning…
Pantbanken tvärs över gatan är lika utdaterad men håller färgen bättre och bildar bra bakgrund till spiraltrappans skuggteater.

Sticka – weekly photo challenge v.16

Sticka ut och skilja sig från mängden, sticka upp och vara kaxig, sticka under stol med, sticka åt helvete eller bara sticka hem och ta det lugnt ett tag. Jo jag försöker sticka fram med en tolkning av verbet sticka i fotoutmaningen Veckans ord men det går lite trögt.

Jag tror inte huggormen ska sticka mig. Frågan är istället vem som sticker iväg snabbast när vi möts. I somras var jag nära att trampa på den när skulle sticka över byvägen. Jag känner hur håret reser sig till och med idag när jag tittar på bilden av den, att jag lyckades fota den måste bero på att jag var paralyserad av skräck. Sen stack jag för jag vet att en huggorm är en ond varelse som biter om den blir trampad på.

Huggormen sticker iväg snabbt som ögat och tur är väl det. Men visst är sicksack-teckningen längs ryggen vacker.

Konsumtion. Fem en fredag v.15

Denna veckan handlar det roliga frågetema Fem en fredag om konsumtion. Högaktuellt en dag som denna när folkhälsomyndigheten deklarerar att jag och många med mig som fått första covidsprutan kan börja röra oss fritt ute i konsumtionssamhället igen.

1.Vad för ”onödigt” skulle du köpa om du hade obegränsade resurser? Obegränsade resurser! om jag skippar min altruistiska sida och släpper lös fantasin finns här plats för riktigt högtflygande drömmar. Så vad skulle jag köpa? Takvåningar centralt i storstäder och sedan flyta runt mellan europeiska metropoler för här känner jag mig mest hemma. I Londons East End, i Berlin-Kreuzberg, i Lissabons Bairro Alto, i Roms Trastevere skulle jag köpa onödigt dyra boenden. Och om jag nu har obegränsade resurser skulle jag förstås också ha en lya i New York och en i Tokyo eller kanske ännu hellre i Osaka. Slutligen skulle jag behöva lite rekreation från storstadslivet och satsar då på ett litet hus vid stranden på paradisön Ishigaki-Jima i Okinawas övärld och en english cottage garden någonstans i södra England.

Önskelistan över takvåningar i metropoler kan med fördel utökas till exempel med en i författaren Mikhail Bulgakovs stadsdel Podil i Kiev, Ukraina.

2. Vad skulle du inte sälja i ditt hem ens för alla pengar i världen? Alla pengar i världen? Jag tror inte det finns någon säljbar pryl alls i mitt hem som jag inte skulle kunna göra mig av med för alla pengar i världen. Det är en ofattbar förmögenhet och får jag den kan jag lätt köpa tillbaka min ”oskattbara” pryl.

3. Konsumerar du någonting mer än vad du tror andra gör? Återigen ett negativt svar för nej jag konsumerar inte särskilt mycket överhuvud taget. Annat var det när tvillingarna var nyfödda och vi stod där med tre blöjbarn. Då, på den tiden kändes det som jag konsumerade fler blöjor än någon annan i hela världen.

4. Vad är något du sällan lägger pengar på? Rökverk har helt och hållet försvunnit ur min konsumtion. Annat var det…osv

5. Finns det något du köper till andra, men aldrig till dig själv? Smycken. Av någon anledning har jag alltid tyckt att det är förbjudet att köpa smycken till mig själv. Smycken ska man få som gåva och som minne av speciella personer. Himla dumt egentligen att gå och vänta på presenter. Här har jag en förbättringspotential och jag jobbar på den. En eller annan god dag snart, köper jag mig ett par pärlörhängen.