Hänt i veckan. Fem en fredag v.18

Vad händer egentligen en helt vanlig vecka när inget har hänt. Vad har ändå hänt men kanske bara passerat förbi undrar Elisa i frågetemat Fem en fredag. En bra fråga en vecka när smittläget i Östergötland är kritiskt och länets alla innevånare uppmanas till personlig lockdown. Så jag håller mig till min lilla familjebubbla. Det här dryga året har lärt mig hur mycket familjen, mina allra närmaste betyder för just mig och min överlevnad. Utan dem är jag ingen. Det har också lärt mig hur grymt jag saknar tillfälliga spontana möten utanför bubblan. Men den här veckan är det familjen som gäller. Den här helgen är det nästa förskolebarns tur att sova över hos farmor. Vi har haft fredagslyx med sushi från stans bästa, poppat popcorn och myst.

1.Vad i veckan fick dig att längta efter något? Jag fick några jordgubbsplantor av svärdottern som gjort rockad mellan potatisland och jordgubbsdito medan lillkillen hade farmorhelg här. Ja det fick mig förstås att längta efter jordgubbsblommor och färska gubbar. Dock kom stora regnperioden när jag fördelat plantor i balkonglåda. Nu kan jag bara hoppas att plantorna är simkunniga.

2. Vad i veckan fick dig att sakna något? Jag ser nu att jag är löjligt väderberoende för samma regnperiod som hotade de späda plantorna fick oss att ställa in veckans boulesamvaro. Men som Robert skrev ”Regnet räddar våra samveten – för hur hade vi gjort om vädret varit bra med tanke på vädjan om lockdown?” Sen funderade vi på om vi kanske kan kalla oss en stor kärnfamilj?…nästa vecka.

3. Vad i veckan gav dig lyckokänslor? Jo jag är genuint lycklig nu när jag kan låta barnbarnen sova över igen efter ett långt år av avhållsamhet. Och jag blir inte mindre lycklig och glad över att se hur lyckliga och peppade de är över att tillbringa natten här hemma igen.

4. Vad i veckan fick dig att fundera? Att gå runt och vara sammanlänkad med en apparat som mäter mitt blodtryck var 20 minut i ett dygn fick mig fundersam. Jovisst, särskilt nattetid när apparaten pumpar upp trycket runt armen med samma obevekliga regelbundenhet som dagtid och jag lika regelbundet med samma obeveklighet vaknar igen och igen och igen.

5. Vad i veckan fick dig att vilja testa något nytt? Här hade jag ett riktigt bra svar när jag läste igenom frågorna till morgonkaffet innan jag åkte och hämtade Ellen. Det vet jag ju, men nu sent omsider skramlar det tomt i huvudet. Jag får falla tillbaka på den nya boken ”Fyrväktaren” som jag börjat läsa i veckan och som får mig att vilja testa flera böcker av den skotska författaren Jeanette Winterson. Bara en sån titel som ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” måste ju testas. Fyrväktaren läser vi i bokcirkeln. Ett meddelande från den på WhatsApp i veckan fick mig förresten att vilja testa något nytt ”Vad säger ni om att ses i Trädgårdsföreningen med en plunta?” Ja det blir nytt, det testar vi.

Fem svar en vecka präglad av regn.

5 tankar om “Hänt i veckan. Fem en fredag v.18

  1. Ja du, härligt att barnbarnen kan komma och hälsa på efter så lång tid. Det gör ju att det finns ljus i tunneln… jag funderar en hel del på det här med personlig lockdown, det känns som att vi som har skött oss hela tiden har ju haft personlig lockdown i över ett år. Och de som inte skött sig kommer skita i personlig lockdown uppmaningen i alla fall.

    Gilla

  2. Personlig lockdown har vi här i Uppsala län också. Men det är som ni säger precis vad vi haft ett helt år för somliga av oss. Men, men, nu har ju barnbarnen kommit närmare och närmare så då leker livet igen! Ha det gott!

    Gilla

  3. Utan familjen är jag ingen, det citatet passar bra in på mig också numera. Det har verkligen corona-året lärt mig. Och med två nya 7-månaders småttingar blir det ännu mer relevant. Därför tog jag steget eller klivet! Jag flyttar, från 10mil ifrån familjen till drygt 1 mil. Tjoho, så bra det känns.
    Ha en fortsatt fin helg med myspys

    Gilla

  4. Det var ett allt omfattande inlägg:-) Mycket bra skrivit, som alltid hos dig.
    Ja, alla som har barn och barnbarn lider/led nog mest det gångna året och drygt det om jag tänker efter. Vi som inte har varken det ena eller det andra har inte lidit alls. Åtminstone inte jag. Konstigt nog har jag aldrig umgåtts så mycket med mina grannar som under pandemiåret.
    Å precis som du fick boulegänget som har spelat där under hela vintern (undantag när snön hade frusit fast på banan) ställa in onsdags- och fredagsträffen. Tyckte nästan synd om deltagarna där.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: