Skyltsöndagen som blev en Glad måndag
Det blir aldrig riktigt som jag tänkt så det är bara att laga efter läge och låtsas som det regnar (en riktigt opassande metafor för att solen inte ska drabbas av hybris och rymma). Vi gick 11,8 km i berg och dalbaneterräng i går, dottern och jag. Strålande himmel och sol, jag fotograferade ohemult många skyltar. Är det söndag så är det skyltsöndag. Även lördagen strålade, min kompis och jag travade dryga milen i skogen. Många helgsteg blev det och kom söndagskväll, kom horisontalläge i soffa och alls ingen skyltsöndag i bloggen. Men måndagen är en riktigt glad måndag, glada gänget har boulepremiär under en fortsatt strålande sol på blå himmel och därtill är det riktigt nöjsamt att titta igenom söndagens skyltskörd. Ni får ett urval som kanske kunde varit mindre:
Ikväll blev det således en kombo av Skyltsöndag som förvaltas med den äran av BP och Glad måndag (en premiär för mig) som Carita har hittat på.
Småstadsblues i ord och bild 
Ja, jag var ju också aningen sen med min egen Skyltsöndag, och det hade då ingenting alls med motion att göra. Så duktig du är att promenera så långa sträckor. Lite avis är jag, för jag klarade av åtminstone 10 kilometer långa promenader. Men min rygg sa stopp för några år sedan, så nu har jag blivit en väl utvecklat soffpotatis (utan viktuppgång som tur är).
Älskar dina skyltar! Precis som du är ju rost min grej, byggkranar också i och för sig, men gamla, slitna skyltar som skulle kunna berätta såååå mycket om de skulle kunna tala är mina favon också.
Sedan kan jag berätta att ”mitt” boulegäng på innergården hade premiär i fredags. De inspekterade förra onsdagen, men då var banan vattensjuk. Men solen och temperaturer upp till 12 grader gjorde att banan var i perfekt skick i fredags. Gissar att de ger sig ut imorgon också.
Tusen tack för att du är med i Skyltsöndag och länkar. Du får nog kommentera hos Carita så att hon kan uppdatera sin deltagarlista också:-)
GillaGilla