Det här vill jag inte se
Hängande i en liten gondol rakt över byn är det lätt att säga sig själv: det här vill jag inte se
Med åren har jag blivit tämligen höjdrädd. Ärligt talat vettskrämd för branta stup och höga kyrktorn. Men framförallt är jag nyfiken. I Hamakanaya, ett fiskeläge och färjeställe vid Tokyobukten går linbana vertikalt upp till bergets topp. Jag åker upp med skräckblandad förtjusning. Sekunden innan återfärden börjar och maskineriet hostar igång igen ser jag landningsplatsen som en prick framför fötterna. Sedan blundar jag.
9:e inlägget i #Blogg100 det här vill jag inte se Tema fredag
Modigt av dig att ge dig upp på en sådan tur om du är höjdrädd! Verkligen!
Tur att man kan blunda 🙂
http://provtyckningar.blogspot.se/
Huuu… jag blir vimmelkantig bara av att se bilden. Okej att stå vid ett högt staket och se ned, men att sitta i en linbana med nada under fötterna än golvet på gondolen, jag ryser… kanonfint dock!
Åh herre gud det knöt till i min mage
Ja, höjder kan ju på det viset vara upplevelser som gör en lite darrig.
Jag ryser fortfarande när jag tänker på ett besök på Dun Aengus på en av Aranöarna i Irland.
Ganska högt fritt fall rakt ner i Atlanten (utan skyddsnät).
Vad läskigt men det måste ändå vara härligt att göra det! Och modigt av dig som trots rädsla gjorde det! En upplevelse!
Ha en skön helg!
Härlig utsikt men jag håller med dej höjder är ingenting för mej heller, du var riktigt modig du.
Pussen är levererad :-), ha en skön helg
http://ingemix.bloggplatsen.se/2013/01/31/9398608-tema-fredag/
Modigt av dig att befinna dig där, själv är jag inte det minsta höjdrädd. 🙂
Vilken utsikt, men är man höjdrädd så är man. Tufft av dig att åka med!
Hua.. jag är inte höjdrädd, jag är inte höjdrädd, jag är inte… 😉 Nä, det hjälper inte. Det svindlar ändå när jag blickar ut över din fantastiska vy för det gungar så förbaskat i den lilla gondolen. Vad modig du är 🙂 Utsikten är helt underbar men linbanor är absolut inte min grej !! Då GÅR jag heller upp och sen kan jag stå och njuta med stadig mark under fötterna 😉 Vill ju inte missa det vackra som inte syns därnerifrån.
Jag skulle också blunda, hårt! Vad modig du var som vågade dig upp och vilken fin utsikt du fick tack vare det!
Här blundar t o m jag, å då står jag inte ens i linbanan. får nästan ståpäls av den bilden. Men du lyckades iaf trycka på avtryckaren – sinnesnärvaro kallas det visst;-)
Jag skulle inte åkt med.
Det är nog så, att de flesta blir räddare med åren. När man var ung trodde man aldrig att något kunde hända. Nu vet vi att livet är ändligt och att plötsligt kan livet hänga på skör tråd – eller en linbanevajer…
Det ser verkligen brant ut! Det är lite kymigt att åka sånt men för det mesta har jag inga problem. Fast jag vet inte om jag har åkt någon lika brant som denna.
Oops, det vänder sig i magen… Jag förstår dig helt och fullt eftersom jag delar de egenskaperna. Höjdrädsla och nyfikenhet är en svår kombo men det gäller att inte tänka efter för mycket.
Vilken fin vy! Synd du inte vågade titta- men modigt gjort!
Flott utsikt, men jeg hadde nok lukket øynene på vei opp og ned.
Ha en fin kveld . 🙂
http://www.starbear.no/mormor/2013/02/01/ikke-noe-hyggelig-syn/
Jag bara säger MODIGT det skulle jag aldrig vågat!
Hu jag har höjdskräck.
http://karingafallan.blogspot.se/2013/02/det-har-vill-inte-jag-se.html