Hoppfullt

Fingrarna domnar bort i kylan, snuvan kommer tillbaka och hela världen är lite suddig i kameralinsen.  På promenaden provar jag julklappsobjektivet. Det är spännande. Det är därför jag gnyr efter plusgrader och ljus.  Kan jag få lite värme nu tack. Gärna en överdos sol också, inte en bleksiktig måne mitt på dagen. Orimliga januariönskningar här i småstaden där nyårsdagens snö trots allt har smält undan och det är barmark igen. Men hoppet är det sista och så vidare.

Jag behöver inte bo länge i Närke förrän jag förstår att Sveas bageri är en institution i trakten. Supergott fikabröd bakas här. Sötebröd till tröst. Däremot är jag inte alls imponerad av deras matbröd. Inte alls.  Jag kräver genuint, rustikt, riktigt äkta stockholmskt surdegsbröd innan jag blir nöjd.

Jag stirrar på Sveas fönster och försöker frammana hopp, förhoppningsvis tas mina propåer på allvar och surdegsbrödsproduktionen tar fart under 2012. Själv fortsätter jag att leka runt bland fotoutmaningar på nätet. Kanske måste jag snart begränsa mig men Susannes fotoblogg har en oemotståndligt rolig utmaning i veckans fönster. Denna veckan är temat ”Hoppfullt fönster”. Jag behöver en kontrast till småstadskylan idag och tror inte riktigt att bageriets fönster håller måttet när vi snackar hoppfullhet, även om jag personligen aldrig riktigt ger upp hoppet.

Fönster i Paris innerstad om våren håller måttet. Paris 2011, 9:e arrondisementet precis under Montmartre håller måttet med råge.

Och om du nu inte accepterar vårens blomprakt i överflöd som hoppfullt avslutar jag mer än gärna med en hoppingivande eskpapistiskt fönsteröppning från mitt hotellfönster i Paris.

Lev väl, lev hoppfullt där ute.

Etiketter: bröd, fönster, Paris, skylt, småstad

• lördag, januari 7, 2012
• Veckans fönster
• 13 kommentarer