Inte heller kan jag bjuda på dagsmeja, fenomenet som inträffar när det fortfarande är minusgrader i luften men stark solvärme smälter snö och is.  Här har vi plusgrader i luften. Allt detta är gott nog men fotokedjan sinneskatten vill se dropp och funderar på dialektala skillnader mellan dropp och dagsmeja. Det kan så vara men det är ingenting som jag har upplevt. Under min uppväxt i Uppsala användes ordet dagsmeja på samma sätt som det används i Skåne, Östergötland och Närke där jag senare varit bosatt.  Och på det dikten Dagsmeja eftersom jag har violoncellokvällen från förra inlägget i färskt minne.

Dagsmeja
Tomas Tranströmer
Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde
Snön lyste och alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 gram inte mer.

Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall
Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig.

Familjerna gick ut, de såg öppen himmel för första gången på länge
Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.

Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på humlorna
och solskenet fastnade på namnet V I N T E R och satt kvar där tills vintern var över.

Ett stilleben av timmerstockar på snön gjorde mig tankfull. Jag frågade dem:
“Följer ni med till min barndom?” De svarade “ja”.

Inne bland snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt språk:
vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta kvistar och det
talade så sakta över snön.

Men reaplanen nigande i sitt dåns kjolar
fick tystnaden på jorden att växa i styrka.

Kvällen igår

ny stimulerande erfarenhet

Johann Sebastian Bach

6 sviter för violoncell solo

Vi går tvärs över gatan till biblioteket

för att höra Tomas Tranströmers dikter till musik. Vi får dikt speglad i stråkmusik omväxlande med musik speglad i Tranströmer. Vi får text och musik sammanvävda till ett helt. Bachsviter spelade på violoncell av cellist Annika Blomfeldt. Dikter presenterade och lästa av poet Arne Johnsson. Upprymda går vi tvärs över gatan hem.

Entré – Ordlös Onsdag v8

en idealbild

En espresso, en bok, en stol, en park, en damm, ett konstverk, en vårsol i Paris.

Jardin des Tuileries i maj 2011

Tisdagstema Ensam

lyssnar på PA Fogelström

I en förvandlad stad

och upptäcker småstaden

Igår stod en förbudsskylt i min väg. Förbud är inget kul men den här är så skönt patinerad att den är ursäktad.

 Och passar bra i Måndagstemat SIRKULÆRT / CIRCULAR gör den också.

Upprepningar

Februari är sig lik

Februari för ganska precis ett år sedan

Nej

den sportiga typen är jag inte

Däremot trivs jag i rörelse. Blir rastlös av stilla innesittande

Men sportig

Nej

Följaktligen finns det inte ett enda sportigt fönster i arkivet. Istället går jag en dokumentationspromenad till småstadens uttjänta sporthall från 1969. Om några månader stänger den för gott och ersätts av ett nytt badhus nere i sjöparken. Sportig är jag inte men simma fort och basta hett det gillar jag. Så visst måste jag fotodokumentera den gamla hallen där jag regelbundet simmade flera mil i veckan för något tag sedan. Kanske samlar jag ihop mig och tar tag i simningen igen…

Ni ser väl att neonskylten ovanför fönstret framställer nätsporter. Sporthallen är riktigt rolig att fotografera och himlen är hysteriskt blå idag. Jag har lite svårt att välja bild, risken är stor att det blir fler smakprov härifrån i kommande inlägg.

Men jag ser också att det är svårt att fotografera i den skarpa middagssolens allra vassaste strålar. Jag undrar vad man ska tänka på, vad tricket är för att moderera fotot och inte få helt utfrätta bilder? Jag borde ta tag i fototekniken.

som vore vi i London och gick i National Gallery

på visning av den fullständigt unika, once in a lifetime, utställningen

Leonardo da Vinci: målare vid Milanos hov

Det enkla programbladet är lite skrynkligt men vad gör det. För första gången är Leonardo da Vincis verk från olika museer som Louvren och Eremitaget samlade på en plats. Målningar som Dam med hermelin, Madonna med barnet, de två versionerna av Madonnan i grottan och teckningen Anna själv tredje presenteras och analyseras av brittiska konstkännare.

Ändå har vi bara gått de få stegen till Folkans digitala bio för att kunna ta del av den totalt utsålda Leonardo da Vinci utställningen på National Gallery.

När vi kommer hem ser jag att Tema fredag handlar om Skapande idag.

Jag vet absolut ingen bättre representant för skapande än den svårslaget mångsidige Leonardo da Vinci.

Postat i:Uncategorized Tagged: museum, småstad ]]> http://llhertz.wordpress.com/2012/02/17/skapande-leonardo-da-vinci/feed/ 12 llhertz Leonardo Folkan http://llhertz.wordpress.com/2012/02/16/idag-gillar-jag-vardagslyx/ http://llhertz.wordpress.com/2012/02/16/idag-gillar-jag-vardagslyx/#comments Wed, 15 Feb 2012 23:13:22 +0000 llhertz http://llhertz.wordpress.com/?p=2194 ]]> Torsdagstema I Like

Vardagslyx

ett målande ord

vem vill inte känna av lyx och vem känner inte av vardagen

I Like en stad full av liv.

Därför gillar jag småstadens nyetablerade ost-och delikatessbutik Vardagslyx. Det är svårt att få affärer och krogar  att gå runt  i småstaden. Ett stort köpcentrum och en större stad i närheten lockar kunder medan närhandeln tynar bort. Fiskaffären stängde, den japanska delikatessaffären likaså. Nu håller jag tummarna för att Vardagslyx ska blomstra.

I Like vardagslyxiga italienska ostar.